Vi med ADHD blir inte arg, vi blir fly förbannad.
Vi blir inte ledsen, vi blir helt förkrossad.
Vi blir heller inte glad, men vi blir överlycklig.

Vad jag menar är att våra känslor är så starka, att allt vi gör lägger vi hela vår själ i.

Det är fruktansvärt ansträngande, men jag tycker det är en bonus.
Att vi lever och upplever allt mycket starkare än andra, på gott och ont ..

En liten beskrivning jag tycker är perfekt:

När jag älskar, gör jag det intensivt, stark och våldsam.
När jag sörjer, krossas mitt hjärta i tusen bitar.
Allt jag gör, gör jag mer. Allt jag ser, ser jag skarpare.
Allt jag hör är vackrare och smärtsammare.
-Älska mig för den jag är.